Äntligen Norrsken

Nu har jag äntligen fått ett norrsken på kameran, men ett stativ måste jag nog införskaffa mig. Jag tog Diza och sparken ner på älven men det blåste ganska mycket så det var svårt att få en bra stillbild. Men men för att vara första gången så!!! =)

Iskall vecka

Vi for iväg mot jokkmokks skogarna, närmare bestämt Muddus nationalpark för att känna på tidig vår här uppe i norrbotten. Tempraturmässigt verkade det lovande med grader omkring -13. Ju närmare avfärdsdagen vi kom ju kallare visade yr.no.
När väl måndagen kom och vi satte oss i bussen på morgonen visste vi att detta skulle bli en kall tur...

När vi äntligen hade kommit fram till parkeringen var det dax att börja plocka fram sin ryggsäck, skidor, stavar kameran och sedan glida iväg in i de djupa snötyngda skogarna. Vi kikade efter spår och tränade på att avläsa den snöiga terrängen vilket var lite svårt.

Redan första kvällen skar sig en kollega sig i fingret ganska rejält. Han, en tidigare scout, borde ju kunna det där med att hålla fingrarna i styr =) Så det blev ett bandage om fingret när det inte ville sluta blöda.

Vi hade jäklit kallt under hela turen, tempen höll sig mellan -25 och -30. Kalla fötter och händer var vanligt förekommande så kamratskapen var A o O. Det var bara att ställa upp med sin varma mage som vännerna kunde tina fötterna på. Jag fick också klämma på några magar under veckan.

Muddus fallet. Väldigt vackert men väldigt fruset.

När vi kom fram på kvällen, trötta, kalla och hungriga mötte vår underbara lärare upp oss vid parkeringen med nykokt kaffe och wienerbröd, det var riktigt uppskattat.

Sarek

Efter ett kort sommarlov kom vi tillbaka till norrland. Det var packning för två veckors tur i fjällen som gällde. Sarek skulle få påhälsning av Naturguiderna.

Med lillbussen åkte hela klassen till Jokkmokk där vi skulle möta upp vår guide Cecilia. Vidare for vi med lokalbussen som tar vandrare upp till lederna, vi hoppade av vid Ritsem där vi startade vår vandring.

De första dagarna var tunga, mycket packning och mat. Men så runt den fjärde dagen började man bli härdad.



Sån tur vi hade med vädret. I stort sett hade vi sol hela tiden, bara några få korta skurar var det enda vi fick erfara av blöta.



Renskötarstuga vajrad i berget












Lite grillning blev det efter dagens etapp





Hittade ett tjusigt renhorn som gjorde mig sällskap under turen. Hjälpreda i många avseenden, dekoration till ryggsäcken, strumptork, ryggkliare, lårtrimmare och riskabel ögonutpetare för bakomliggande fotgängare.





De sista dagarna på turen var jag hungrig som ett djur, tiggde om kompisarnas överblivna mat. Mina egna portioner räckte inte längre till, så en lärdom till nästa gång, ta med större portioner än vanligt...


... Knäckebröd var också något jag skulle tagit med!!! Dag nr åtta kom vi fram till Kungsleden hungriga och trötta. Jag börjar koka iordning min spagetti och köttfärsås och Frida sin Ost och broccoli soppa då Henke roppar att han ska ner och kolla STF:s fjällstuga där det finns lite mat och godis till försäljning, -nån som vill ha nått?. Jag hade dock inga pengar med mig men Frida gjorde en beställning på knäckebröd. Ju längre turen gått och ju mer "mjukmat" vi ätit hade vi avundsjukt sett Cissi när hon knaprat sitt hårda, krispiga torra knäckebörd och eggade varandra om det där jäkla knäckebrödet som vi bägge längtade efter. Men nu hade den lyckliga stunden kommit. Efter 1.5 timme ser vi Henrik komma gåendes tillbaka upp för backen med Chokladkakor, Cola, Godis, Chips och ett paket knäckebröd i handen!!! Jag fick en knäckeskiva av Frida och den himmelska upplevelse det gav att få äta ett torrt, färskt knäckebörd går inte att beskriva men oj så lyckliga vi var.



Stopp för påfyllning av energidepån



Turen gick för det mesta off road uppe på bergskammarna, det var inte fören de två sista dagarna vi kom in på Kungsleden vilket var som E4:an i jämförelse.



Rapadalen

Med 10 dagar och 14 mil bakom oss, otroliga upplevelser och vackra vyer firade jag och Frida av sista kvällen med blåbärspaj och havregrynsmyssli. Ljuvligt!!!

Sandskär

Vi drog iväg till Haparanda Sandskär, en ö som egentligen mest består av sand. Men med tiden har växtligheten tagit över och nu sträcker sig olika typer av miljöer sig ut över ön.



Tack vare detta är Sandskär ett väldigt populärt tillhåll för flyttfåglar och fågelskådare. Här finns en ringmärknings station som är bemannad till mitten på Juli till Oktober.


Botteviksmalört som är endemisk, vilket innebär att arten endast finns i ett geografiskt begränsat område



Södra stadion




Uppsättning av fågelnät




Törnskata





Fågelstation



Sävsångare




Rödstjärt



Ärtsångare




hakspett



Göktyta








Den norra stranden



Vacker flora på Sandskär också, här har vi skogs stjärnan

Kanottur

Vår paddeltur med kanoter och kajaker.


Vackert väder i starten











Lunch stopp! Åhh vilket härligt väder vi hade.





Väl framme vid kvällslägret blev det lite tid för fiske och paddelövning,
en underbar solnedgång..



Grillad gädda




Vi avslutade turen med bäversafari lite längre ner, tyvärr var det inga bävrar som ville visa sig när himlen öppnade sig och regnet piskade mot vindskyddet. Men mysigt det var det...

Jag har nått i kikaren!!!

Oj vilka härliga dagar vi har haft. Varit ute varje dag i solen, tittat och lärt oss massor om olika fåglar. Vi har gått upp tidiga mårnar för att hinna med fågelsången.


Vi satte upp fågelnät mellan buskagen i hopp om
lite fångst för ringmärkning och anteckning

De första dagarna har vi rört oss kring Övertorneå
och tittat in de flesta småfåglar men även endel sjöfågel
som rör sig i området. Så nu har jag lärt mig hur Lövsångaren
ser ut och låter, Rosenfinken med sitt hallonröda bröst,
Stjärtanden med sin speciella gump, Storspoven med sitt
alldeles egna läte, Brushannens vackra parningsdräkt och dans,
dessa är bara några få av alla sorter och modeller på fåglar som visat sig.

Det började bra...

... en fin Lövsångare

Och sedan en Ängspiplärka

En fin Buskskvätta ♂

Efter att ha ringmärkt Lövsångaren...

...så mäter man vingbredden på fågeln ...

... blåser den på bröstet för att försöka avgöra
konditionen på fågeln, fet eller tunn.

Sedan vägs fågeln, Lövsågaren med sina tunga 8,3 gram.

Den värsta men ändå roligaste dagen var när vi gick upp runt kl tre på morgonen för att åka ner till Tornio, ligger i brevid Haparanda men på finska sidan. Där finns fågelutkikstorn vid en jättefin myrmark med vattendrag. Vi såg vi Dopping, Skedand, Bisamråtta, Dvärgmås, Brun kärrhök och en ruvande fiskljuse vars make kom flygandes med en orm och lämnade den vid boet. En älg stod och betade vid vattenbrynet. Riktigt härliga upplevelser denna dag och att få komma dem så nära med tubkikaren är häftigt.

Fågeltornet i Tornio

Ett fint par Skäggdoppingar